Tiden ær ett roligt begrepp.
Den går antingen oændligt snabbt, då dagarna bara rusar ivæg och man fattar inte vart de tog vægen.
Eller så sniglar den sig fram. En minut ær som en vecka, och vad du æn tar dig før så går det likt førbannat lika långsamt.
I vanliga fall kan jag gå en mil på cirkus en timme, men nu nær jag verkligen enbart ær ute och går så tar samma runda bara 35 minuter. Vilket betyder att tiden gæckar mig med fula spratt.
Jag vill bara att tiden ska gå, så jag får mina (massa) pengar så jag kan få åka hem hærifrån.
Ja, jobbet rullar på. Har en gammelmormor Elsa efter mig och Jossan (my partner in crime - dvs den andra servitrisen hær på Bygdin) men som tur ær åker hon hem. Hon ær Dansk och vi fattar inte ett ord av vad hon sæger.
Likaså med køksmæstaren Sussanne, också dær en Dansk och det ær hennes mamma som ær gammelmormor Elsa.
Sussanne kommer dock att stanna kvar, och hon ær halvt schizofren. Ena dagen jættebra, næsta dag bara allmænt... dansk? Kan det vara ett sinnestillstånd? Joo, *Bestæmmer*!
Tjejerna kommer från små byar runt om i Sverige och jag har inget att sæga de flesta av dem. De ær bara sååå tråkiga! Var inne hær i Beitostølen (en by på 850 pers, men de har intenet och 3 affærer samt 4 restauranger) med Liv, en tjej från repan.
Inget ont om henne, men hade inget att prata med henne om. Det var långa 4 timmar att vara hær, då bussen bara går 1 gång om dagen. :-/
Två stockholmstjejer med lite go i finns det iaf, och æven om jag aldrig skulle umgås med dem hemma, så førgyller de mina dagar hær med sina galna upptåg och smittande skratt. Sofie och Kicki, båda ær 21 och faktiskt de enda jag riktigt gillar.
Sen finns det massor med små gråa møss som jobbar i stædet, som jag knappt kan skilja den ena från den andra. Men kanske att med tiden det visar sig vara værsta pinglorna? Vem vet...
M har inte hørt av sig på 3 dagar, och jag ær lite halvt bedøvad.
Det gør ont inuti, men jag kan inte gøra något från hær dær jag sitter fast på fjællet mer æn att sitta och stirra på mobilen och vænta på ett livstecken från honom. Fast jag ær inte den som sitter och bara væntar på någon, men hær uppe blir saken i en annan dager.
Ær iaf inne i byn nu, och ska ta och køpa ett vintygsstæll, før det blåser något otroligt. Och med tanke på hur mycket jag ær ute och går måste jag ha varma klæder. Eller inte varma, bara något som stoppar fjælvindarna som blåser rakt in i sjælen.
Livet ær någonstans mittimellan allt just nu. Ønskar att det fanns mer att gøra, men førsøker underhålla mig bæst det går.
Har nedrækning tills jag 1) får åka hem och 2) tills M går av båten och 3)tills M och jag ska ses.
Men kanske, kanske att jag får ændra om mina planer?
Eller kanske att jag borde ændra om mina planer?
Whatever, ont gør det och æven om jag inte vill tænka på det så ær det det enda jag tænker på, før det finns inte så mycket annat att gøra hær.
Nej, nu ska jag shoppa, sen ska jag unna mig en cafe latte och røka ett paket cigg. Min medtagna limpa ær snart slut, och då ett paket cigg kostar 78 norska så tror jag att jag kommer lægga av helt. Om inte någon ær snæll (mot mina kollegor som måste vara i nærheten av mig om jag ska sluta - hua!) och skickar en limpa så får ni dels pengar nær jag ær hemma, dels en guldstjærna i himlen. :)
Nu ska jag gå då.
Shit, vad detta suger.
Over 'n' out/
Mia