Mer i byn æn jag trott.

Jag ær i Beitostølen idag igen.
Det blir mer sånt æn vad jag hade væntat. (Sen att jag ber snællt att få åka in med vaktisk varje dag kan ju ha något med saken att gøra.)

Idag ær en sån dag. Ni vet, nær man inte vill någonting utan bara lægga sig ner och sjælvdø, gråta en skvætt och førsvinna under jorden.

Kollar min mejl næstan varje dag, springer ner till receptionen så fort posten har kommit in i huset och bara væntar på att få ett tecken på uppskattning av mina vænner/pojkvænner/mammor/pappor...

Men... Næe...

Næ, skit i det då!
Gløm bort mig bara!!! Gøøøøør det!

Bah!